Jag tycker alla är väda en medalj
Idag har jag en ledig dag igen, jag har även en ledig dag i morgon och jag njuter verkligen. När man är ledig och inte har någonting planerat då har man ingenting att skylla på när det kommer till städning,tvättning och andra saker som hör till livet men som inte alltid är så roligt att utföra.
Idag sov jag länge, sen har jag inhandlat nya strumpor, då talar jag om strumpor att träna i, det var behövligt då många av mina gamla strumpor började få en gulaktig nyans, denna gulaktiga nyans är en blanding av svett, blod från skavsår och blåsor och sen smuts! Det är äckligt och det känns väldigt bra med åtta par nyhandlade vita fräscha strumpor. Nåja, sen har jag tagit mig hela vägen till Ica, för dem som inte vet hur har bor och hur långt jag har till Ica så är det inte speciellt långt. Tittar jag ut genom mitt fönster så ser jag i stortsätt ingången. Lök, flytande smör, mjölk och pasta, välehövliga saker som behövs för att man sedan ska kunna laga sig lite mat som också smakar gott. Nere i tvättrummet hänger fullt med tvätt på tork och jag känner att jag har prickat av ett flertal saker som stod på "Att göra listan".
Lite om OS också, jag börjar få en liten konstig känsla ikroppen. Är det så att Sverige har gjort ett ovanligt dåligt OS? Eller har vi bara haft optimal otur? Therese badräkt går sönder, Kallur ramlar över häcken och Ara slänger sin medalj på golvet. Jag känner mig nästan lite tom. Kanske hade man för höga förväntingar, och visst ska man inte klaga. Cyklingen, tennisen... och sen är det ju såklart så många som har gjort jätte bra insatser med bra placeringar. Men det känns lite tråkigt, faktiskt.
Slutligen. Jag har idrottat sen jag var 10år. Jag vet hur slitigt det kan vara att gå ner på träningen när man är trött och på dåligt humör. Att springa intervaller, nöta tekniska övningar, springa långadistans vare sig det snöar, regnar eller är stekande sol. När jag tänker på den tiden jag har lagt ner ( vilket är betydligt mycket mindre än alla storstjärnor som nu är med i OS) och sen sätter mig in i hur mycket alla dessa världstjärnor har tränat och slitit. Hur de kommer tillbaka från skador, när de ramlar över häckar,gråter en skvätt för att nästa dag redan se framåt och säga " Det är bara att träna ännu hårdare och komma igen till nästa tävling". Där har dom redan tagit guld i mina ögon. Vilka kämpar de är allihopa! När det går hela vägen till medalj för dem och de verkligen lyckas så kan jag bara tänka mig vilken glädje. När jag ser klippet från när Stefan Holm tog guld i Aten, ja då gråter jag en skvätt och håret reser sig på armarna. Hans glädje är så påtaglig och ärlig och det är en underbar syn!
Jag tycker alla idrottare i OS borde få en guldmedalj som belöning bara för deras resa dit! För det är de värda!
Idag sov jag länge, sen har jag inhandlat nya strumpor, då talar jag om strumpor att träna i, det var behövligt då många av mina gamla strumpor började få en gulaktig nyans, denna gulaktiga nyans är en blanding av svett, blod från skavsår och blåsor och sen smuts! Det är äckligt och det känns väldigt bra med åtta par nyhandlade vita fräscha strumpor. Nåja, sen har jag tagit mig hela vägen till Ica, för dem som inte vet hur har bor och hur långt jag har till Ica så är det inte speciellt långt. Tittar jag ut genom mitt fönster så ser jag i stortsätt ingången. Lök, flytande smör, mjölk och pasta, välehövliga saker som behövs för att man sedan ska kunna laga sig lite mat som också smakar gott. Nere i tvättrummet hänger fullt med tvätt på tork och jag känner att jag har prickat av ett flertal saker som stod på "Att göra listan".
Lite om OS också, jag börjar få en liten konstig känsla ikroppen. Är det så att Sverige har gjort ett ovanligt dåligt OS? Eller har vi bara haft optimal otur? Therese badräkt går sönder, Kallur ramlar över häcken och Ara slänger sin medalj på golvet. Jag känner mig nästan lite tom. Kanske hade man för höga förväntingar, och visst ska man inte klaga. Cyklingen, tennisen... och sen är det ju såklart så många som har gjort jätte bra insatser med bra placeringar. Men det känns lite tråkigt, faktiskt.
Slutligen. Jag har idrottat sen jag var 10år. Jag vet hur slitigt det kan vara att gå ner på träningen när man är trött och på dåligt humör. Att springa intervaller, nöta tekniska övningar, springa långadistans vare sig det snöar, regnar eller är stekande sol. När jag tänker på den tiden jag har lagt ner ( vilket är betydligt mycket mindre än alla storstjärnor som nu är med i OS) och sen sätter mig in i hur mycket alla dessa världstjärnor har tränat och slitit. Hur de kommer tillbaka från skador, när de ramlar över häckar,gråter en skvätt för att nästa dag redan se framåt och säga " Det är bara att träna ännu hårdare och komma igen till nästa tävling". Där har dom redan tagit guld i mina ögon. Vilka kämpar de är allihopa! När det går hela vägen till medalj för dem och de verkligen lyckas så kan jag bara tänka mig vilken glädje. När jag ser klippet från när Stefan Holm tog guld i Aten, ja då gråter jag en skvätt och håret reser sig på armarna. Hans glädje är så påtaglig och ärlig och det är en underbar syn!
Jag tycker alla idrottare i OS borde få en guldmedalj som belöning bara för deras resa dit! För det är de värda!
Kommentarer
Trackback
