kimtruedsson

Man vill hela tiden ha det som man inte har. Har jag långt hår vill jag ha kort, klippar jag av mig håret vill jag tillbaka till det långa. Har jag ett stillsittande jobb vill jag ha ett rörligt, har jag ett rörligt vill jag ha ett stillasittande, har jag inget att göra får jag långtråkigt, har jag massor att göra så längtar jag efter att inte ha något att göra, and so on...

Varför är man aldrig rikigt nöjd? För jag vet att jag inte är ensam om att tänka såhär, är man inte lite knäpp?